Röster om Ejnar Haglund

Östgöta nationI Mina dagsverken (2009) berättar Lars Furuland om uppsalaoriginalet Ejnar Haglund. Han är för övrigt förebild för karaktären ”Murre från Skogstibble” i böckerna om Pelle Svanslös.

”Ejnar Haglund (1905-1991), känd över hela Sverige som ‘allvetaren’ i Gösta Knutssons frågeprogram i radio, hör också till de uppsalaoriginal jag har mött. Men hans egenart var av helt annat slag än Ruthbergs och Lundmans. Haglunds memoarer Glimtar från lyckliga Uppsalaår (1988) kunde med rätta utges i Studenthistoriska sällskapets skriftserie, redigerad av historieprofessorn Sten Carlsson. Här förmedlas precisa kunskaper om det upsaliensiska studentlivets riter och seder. Hans skildringar är inte alls så indiskreta som Bertil Lundmans.

Att Ejnar Haglund blev djupt fäst vid Uppsala universitet och dess studentliv framträder med all önskvärd tydlighet redan genom levnadsskildringens uppläggning och formuleringarna på allra första sidan. Ett citat kan vittna om både sirligheten och den torra sakligheten i hans precisa skrivsätt:

Ett par veckor efter min studentexamen i maj 1922 fick jag följa med min mor till Uppsala för att bevista doktorspromotionen. För en lättentusiasmerad yngling med ofördärvade sinnen blev promotionshögtiden en hänförande och oförglömlig upplevelse. För första gången fick jag se den vackra universitetsaulan och sitta på dess obekväma träbänkar, och för första gången fick jag se den långa akademiska processionen tåga in till tonerna av Griegs hyllningsmarsch ur Sigurd Jorsalafar med nationsfanorna i spetsen, följda av kursorerna i sina blå frackar och gula västar. […] Omtumlad och trollbunden av Uppsalaatmosfären återvände jag på kvällen till Stockholm. Denna dag kom att utgöra prologen till min Uppsalatid, som kom att bliva vida längre än jag då anade.

Ejnar Haglund var född och uppvuxen i Stockholm, men hans val av nation var självklart. Liksom sin far, farfar och farfars far vill han tillhöra Östgöta nation i Uppsala.

Det som allra mest engagerar Haglund i hans uppsalaskildring är tre ting: musiklivet, mötena med Nathan Söderblom och latinstudierna, som han förde fram till en licentiatexamen 1933. Planen på en doktorsavhandling gav han upp, eftersom hans ‘splittrade natur aldrig skulle kunna uppnå den koncentrationen, som var nödvändig för att slutföra ett avhandlingsarbete’.

Men promotionsriterna fortsatte Ejnar Haglund att följa med största noggrannhet. Varje promotionsdag sågs han stående på universitetshusets trappa försedd med programmet, där promovendis namn förtecknades. Som en ordningsman prickade han av dem alla.

Sinnesrörelsen är påtaglig, när Ejnar Haglund nedtecknar de allra sista raderna i sin levnadsskildring. Han erinrar sig, hur han till slut ändå befann sig på podiet i universitetshuset – ‘åttioåringen, som den 31 maj 1985 fick mottaga den lagerkrans, som han sedan länge förlorat hoppet om att någonsin förvärva'”. (s. 90-91)

I Unn Torells bok om Gösta Knutsson, Karl för sin katt (2008), skriver hon följande om Ejnar:

”Det blev alltså många år med frågesport för Gösta Knutsson och länge sågs lekformen som synonym med hans namn. Ur den första, enkla allmänbildningstävlingen växte flera varianter fram, som ABC för stora barn, Varsågod och Knäck, Radiostafetten, Mannen som vet allt.

Mannen som visste allt var Ejnar Haglund. Redan i den tredje frågesporten från Uppsala ingick han i ett av lagen och snart var han känd över hela landet som Allvetaren, omöjlig att ställa svarslös. Under det tidiga 40-talet turnerade Ejnar och Gösta landet runt, först på välgörenhetsföreställningar där pengarna gick till stödorganisationer för våra krigförande grannländer och sedan i folkparksturnéer.

Gösta hade lärt känna Ejnar Haglund i början av sin tid i Uppsala. Ejnar var professorsson från Stockholm och kom till Uppsala 1922 för att läsa latin. Han tog sin licentiatexamen 1933, och stannade kvar i Uppsala under resten av sitt liv. Han var, liksom Gösta Knutsson, aktiv i olika studentrelaterade verksamheter som Allmänna sången, O. D. (Orphei Drängar) och den spirituellt lekfulla studentföreningen Juvenalorden. Sedan Gösta och han slutat turnera tillsammans engagerades den brett musikaliska Ejnar Haglund ensam för konserter runt om i Sveriges folkparker och Studieförbund.” (s. 48-49)

Hans Alsén, som var landshövding i Uppsala, nämner Ejnar i sin självbiografi ”Från Dragabrunn till Slottet” (2009):

”För att vidga vårt värdskap började vi bjuda till så kallade salonger med intressanta föreläsningar eller musikframträdanden. Vid lämplig tidpunkt bröt vi för en enklare buffé i angränsande rum – där det också gavs tillfälle till ‘mingel’. Det blev uppskattade tillfällen för länsbor som inte hade plats på den vanligare gästlistan att bekanta sig med Slottet och dess värdfolk.

Särskild uppskattning uttryckte Ejnar Haglund – också känd som ‘Allvetaren’ – då han i en intervju i Svenska Dagbladet på fråga om hur det var i Uppsala nu för tiden svarade ‘Det har blivit mycket trevligare nu när landshövdingen ordnar salonger’. Vid några tillfällen gjorde han själv bejublade framträdanden med minnesbilder och pianospel.

Det är givetvis en stor förmån att på skattebetalarnas bekostnad få bjuda på måltid och samvaro i det gamla Vasaslottet. Vi försökte göra det med gott omdöme så att kostnaden skulle bli en god investering i att utveckla länet.” (s. 183)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: